Detta är svaret på det brev jag skickade till SMHI och miljödepartementet i en stundens ingivelse inspirerad av amerikanskea NOAAs nya datapolicy. Se även notisen i min blog för relaterade länkar. Jag har i nuläget inga spontana kommentarer till innehållet annat än att jag är glad att de tog sig tid att ge mig ett utförligt svar.
Från: Michael af Sandeberg Till: rasmus@bricole.se Cc: Ågren Maria, Registrator Ärende: Tillgänglighet till meteorologiska data m.m. Dnr: 2004/1997/15 Hej, SMHIs generaldirektör, Maria Ågren, har bett mig ta del av ditt meddelande och besvara det eftersom jag besitter den juridiska bakgrunden och fördjupat mig en del i det som vi kallar data-policyfrågor. Ärendet är mycket intressant och vi har lagt ned mycket tid på faktainsamling, funderingar och diskussioner för att kunna forma den tillämning vi lever nu efter. Först och främst bör man känna till att USA och Europa, läs EU, har väldigt olika betraktelsesätt när det gäller frågan om data som är insamlade med skattemedel skall tillhandahållas fritt eller ej. I USA styrs man av tankesättet, som bl a ligger bakom Freedom of Information Act, att den här typen av data skall vara fritt tillgängliga. Till detta kommer att statliga institutioner, t ex NOAA, inte får bedriva affärsverksamhet och att informationen inte omfattas av någon immateriell rättighet, typ copyright. På grund av detta förhållningssätt har en marknad uppstått med en mängd stora och små Service Providers som tillhandahåller Value Added Services baserade på den här informationen. Det eventuella problem man kan peka på med detta system är att de produkter som utbjuds är de som är kommersiellt gångbara medan mindre lönsamma produkter som det finns ett behov av inte finns att tillgå. T ex varningar ligger fortfarande på NOAA att producera. I Europa däremot har man ett annorlunda synsätt som går ut på nyttjaren skall betala en del och att man härigenom försöker återvinna en del av kostnaden för den gemensamma infrastrukturen. I Sverige t ex den meterologiska infrastrukturen inte fullständigt anslagsfinansierad utan det krävs att det kommer in medel från annat håll som tillägg till det som staten står för. Mot denna bakgrund har SMHI ett uttryckligt uppdrag från staten att vid sidan om den anslagsfinansierade verksamheten, med den meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska infrastrukturen som grund, även bedriva affärsverksamhet på en konkurrensutsatt marknad. Det finns flera myndigheter i Sverige som har liknande uppdrag bl a Lantmäteriet, Sjöfartsverket. De europeiska nationella väderinstituten ingår nästan alla i en internationell sammanslutning, en EIG enligt belgisk lag, som har till uppgift att se till att data och produkter tillhandahålls marknaden på ett icke-diskriminerande och transparent sätt. Med marknaden menas bl a privata service-providers som verkar på den meteorologiska marknaden men också sk. Broadcasters, forskare och slutanvändare. Sammanslutningen kallas ECOMET och syftet är bl a att säkerställa ett sk. level playing field för en sund konkurrens. Varje institut prissätter sina data och produkter baserat på en 3 %-ig återbäring till den meteorologiska infrastrukturen. Priserna på likartade data kan variera från land till land eftersom de sätts av respektive institut utifrån dess förhållanden. Till priset på själva informationen kommer kostnaden för överföringen. Organisationen har gett två medlemmar, brittiska UK MetOffice och MeteoFrance, i uppdrag att sköta var sin sk. one-stop-shop på Internet där alla länders data skall vara tillgängliga på ett och samma ställe till de priser var och en fastställt. ECOMET godkändes 1999 av EU-kommissionen varvid man uttalade i ett sk. Comfort Letter att organisationen inte bröt mot gällande konkurrenslagstiftning (Negative Clearence). Som Du säkerligen känner till kom för något år sedan det sk. Public Sector Information-direktivet (Europaparlamentets och Rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn). Direktivet betraktas som en del av EUs Lissabonstrategi som bl a syftar till att skapa en marknad inom EU för informationstjänster baserade på information insamlade av offentliga myndigheter. Direktivet, som skall vara implementerat i medlemsländerna senast 1 juli 2005, bygger ännu så länge på medlemsländernas befintliga bestämmelser om tillgång till informationen och ändrar inte de nationela reglerna om tillgång. Direktivet vill uppmuntra länderna att tillgängliggöra mer information men lämnar samtidigt till vart och ett av länderna att avgöra i vilken grad informationen skall tillgängliggöras. Direktivet syfter också till att skapa ett generellt regelverk för tillhandahållande av de data som medlemsländerna har beslutat skall tillgängliggöras. Således föreskrivs att alla format ska kunna användas. Det finns också föreskrifter hur myndigheterna får ta betalt för informationen och därvid även ta betalt för nedlagd investering (t ex 3 % till infrastrukturen) och dessa principer överensstämmer nästan skrämmande väl med de principer som gäller för ECOMET. Om man vill se det hela i en positivistisk anda så förefaller detta vara ett första steg för EU-länderna att gå över till det amerikanska systemet där skattefinansierade data tillhandahålls fritt. Där är vi dock inte ännu och vi lär få se om våra förutsägelser är riktiga efter den översyn av direktivet som skall göras 2008. När det gäller de lagar Du nämner som omgärdar SMHIs verksamhet så kan jag bara konstatera att Dina tolkningar är, om än välvilliga och definitivt logiska, tyvärr inte stämmer överens med de tolkningar som är förhärskande inom statsförvaltningen i Sverige. Den handlingsoffentlighet som föreskrivs i 2 kap. Tryckfrihetsförordningen ger allmänheten rätt till insyn, inte nödvändigtvis till kommersiell användning. Den kommersiella sekretessen i 6 kap. 1 § sekretesslagen ger, med nuvarande konstruktion där myndigheter driver affärsverksamhet, föreskriver dessutom sekretes med möjlighet att hindra utlämning av handlingar om "annan som driver likartad verksamhet gynnas på myndighetens bekostnad om uppgifterna lämnas ut". Verksförordningen är mycket riktigt mer allmän till sin karaktär men att gå så långt som att hävda att den föreskriver att myndigheterna är skyldiga att, i sina ambitioner att ge allmänheten god service, lämna ut information ur sina databaser, har vi svårt att köpa. Man måste härvid notera att stadgandet i verksförordningen, likhet med myndigheterna allmänna serviceskyldighet i 4-5 §§ i förvaltningslagen (1986:223) och reglerna om handläggning, partsinsyn m.m i samma lag, främst är tillkomna för att säkerställa att myndighetsutövning är transparant och rättssäker. Med myndighetsutövning avses i detta sammanhang när myndigheter fattar myndighetsbeslut som har inverkan på enskilda och detta gör inte SMHI. Prissättning av SMHIs produkter övervakas av Riksrevisionen genom årliga sk. prissamråd där grunderna för prissättningen fastställs. Som Du säkerligen konstaterar följer SMHI de lagar och riktlinjer som gäller för statliga myndigheter i staten. Sedan kan var och en få ha sin personliga uppfattning om hur det borde vara. Men härvidlag kan vi bara vänta och se vad framtiden bär i sitt sköte. Har Du ytterligare frågor eller synpunkter är Du välkommen att återkomma. Hälsningar Michael af Sandeberg _________________ Michael af Sandeberg Verksjurist Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI Telefon: 011-495 80 00, Direkttelefon: 011-495 81 05 Telefax: 011-495 83 99 E-post: michael.af.sandeberg@smhi.se