1070824680000
självutlämnande dravel igen
Varför kan man inte bara släppa taget för en gångs skull? Låta bli att vara så jävla eftertänksam och västerländsk och tveka och vela tills döden skiljer oss alla åt. Acceptera att man älskar, att man känner, att man hoppas, att man trivs, att det finns ett liv av känslor som har något att säga.

Varför ska det vara så jäkla komplicerat? Älska mig, för jag ser att du är god, du är sann, och det pirrar i magen när det kommer ett SMS för det kan ju vara från dig.

Mina känslor är bräckliga men jävligt äkta. De är starka men rädda. Jag ser avgrunder överallt, jag är rädd men lever i alla fall. Lever och hoppas och älskar. Släpp taget och var med mig. Jag finns här.