1074402600000
nattligt babbel
[06:00]
Puh, jag slapp prata i telefon på engliska i alla fall. Den sista servern får vänta. Jag tror jag måste sova... fast det vore ju skönt att ha allt avklarat...

Hey, gå in på http://www.redbullbigair.com/ - webbyrån Farfar har gjort sajten, och jag har hjälpt till med spelet Flakes Of Fury som man kan spela där.

[05:00]
Självklart skulle någonting strula nu. Får bara hoppas att det löser sig och att jag inte behöver sitta i telefon med en massa dryga amerikaner i Texas (OK, de som jobbar där brukar i och för sig vara trevliga, måste erkännas).

[04:27]
En dator har jobbat klart! Jag får knappa lite data igen! jippie!

Medan jag satt och väntade gjorde jag vad varje vettig datanörd gör när han har riktigt riktigt tråkigt:

1) Jag tog en skärmdump på min datan: http://dll.nu/tristess.jpg 
2) Jag tog ett foto på mitt skrivbord: http://dll.nu/tristess2.jpg 

Have fun!

[04:10] - aaaaarg
Nu börjar det här bli riktigt tradigt. Alla går och lägger sig och datorerna står och harvar och är inte klara än på ett tag, verkar det som. Jag börjar till och med fundera på att ta en titt om någon är vaken på IRC, och då vet man att tristessen är grande.

Tur att jag köpte en massa frukt förut. Det piggar upp.

[03:43] - två timmar och några Linuxkärnor senare
Shit, vilken tid det här tog. Jag tror att jag var lite optimistisk. När jag planerade det här. Med den här takten borde jag vara klar ungefär till klockan 05.30.

Ganska behagligt nattjobb, dock: jag sitter mest och tittar på en massa text som rullar förbi i ett antal olika fönster, skriver några kommandon då och då och gör lite anteckningar då och då. Medan jag väntar på att datorerna ska arbeta klart (och det tar rätt lång tid) så lyssnar jag på musik och klickar mig runt bland folks dagböcker här på Lunarstorm. 

Här höll jag på att brista ut i en fan-för-alla-dessa-Lunarstorm-stereotyper, varför-är-alla-likadana-harang, men vem är jag att döma? Och egentligen önskar jag ju att jag vore som alla dem med färgglada fasader, en gullig partner och en söt hund och ett nyköpt radhus och volvon i garaget.

[01:42]
Allting kan faktiskt inte vara helt åt skogen när jag fortfarande får för mig att stoppa i en gammal skiva och ställa mig och sjunga (och knäppa synkoper eller vad det heter med fingrarna!) rakt upp och ner i min lägenhet såhär mitt i natten. Eller åtminstone så är det jäkligt bra terapi.

Men egentligen så ska jag jobba nu. Har precis satt på en stor kanna kaffe som ska räcka hela natten. Några andra nattjobbare som känner för att göra mig sällskap?

Jag tror att en anledning till att allt känns så hemskt är att jag börjar komma ut ur min kokong. Den som jag spann kring mig för några år sedan då jag blev helt förstörd och allting rasade, långsamt och smärtsamt. För några månader sedan träffade jag Evelina för första gången, och då började jag försiktigt karva lite på insidan av mitt skal. Och helt plötsligt så gick det hål och Världen och Livet ramlade över mig och jag började Känna, och jag blev plötsligt Sårbar och ville lämna ut mig till henne i all min sårbarhet, i all min förtvivlan. Jag ville ge henne hela mig, något som ingen människa fått se på många år. Och jag ville ha hela henne, jag ville helt plötsligt en massa saker jag trott mig vara oförmögen till.

Jag inser nu att det nog inte blir som jag vill. Jag vet inte vad som händer eller hur jag ska tackla något av allt det här; hell, jag vet inte ens hur jag själv mår. Men jag har fått en vän, jag har träffat en människa som har fått mig att känna kärlek, sorg, ånger, vrede. En människa jag verkligen, verkligen bryr mig om. Jag skulle gå över glödande kol för Evelinas skull. Jag ska göra mitt bästa för att vårda denna vänskap. Jag hoppas verkligen att hon alltid kommer att finnas i mitt liv i någon form.

”Oh, how strong can you be,
with matters of the heart
Life is much to short
To while away with tears”

Jag har massor av andra tankar jag vill skriva ner, men det får vänta, för jag måste jobba.