1075606740000
the places you have come to fear the most
förihelvete.

Ska försöka ta mig till Stockholm i morgon. Med lite tur spårar tåget ur och utomjordingar kommer och rövar bort mig och raderar mitt minne och stoppar tillbaks mig så att jag kan börja om från början. Men faaaaan, varför passar inte mitt liv in i mitt liv? Det känns som om jag sitter och försöker pressa ihop pusselbitar som inte alls hör ihop, och till min hjälp tar jag en stor hammare för att tvinga ihop dem, men istället går de bara sönder i kanterna när jag slår på dem, och till slut blir det bara en enda stor hög med trasiga pusselbitar som var för sig inte gör någon nytta och inte längre kan fogas samman. 

Min myntburk innehåller trehundra kronor, en massa femtiöringar som jag inte orkar räkna, och 6 euro.

Jag hade en konstig dröm. Jag var i en skyskrapa, halvstor  med svenska mått mätt, typ som Kista Science Tower, med några kollegor (vi meckar med IBM-prylar, jag tror ett tag att jag jobbar på IBM Global Services, men eftersom Maria dyker upp senare så kan det varit Halogen). Den börjar gunga och kränga. Jag är på översta våningen, för där finns serverhallen. Vi tycker att det är helt normalt att det kränger lite för det blåser ju och kanske är det jordbävning också, jag vet inte. Men så börjar den gunga mer och mer och till slut börjar våningarna under oss kollapsa en efter en och så plattas hela skyskrapan ihop till en liten skiva, förutom översta våningen där jag befinner mig. Den lilla platta skivan, som typ innehöll de ihopplattade våningarna 1-39 eller nåt sånt, plockade jag upp och ville ge till Maria Bystedt, som var företagets HR-manager, eftersom jag tyckte att alla våra kollegor som var alldeles tillplattade och döda kanske ville ha en värdig begravning, men Maria tyckte att vi kunde slänga den, men jag var ihärdig och tyckte att man kanske ska höra med deras anhöriga i alla fall, så hon tar motvilligt emot den (den är vid det här laget stor som en CD-spelare, ungefär). Sen minns jag inte så mycket mer, annat än att nästa dröm var läskig på riktigt, för när jag vaknade var jag helt förstörd.

Man kunde nästan misstänka att någon stoppat i mig lite 2c-e. Men så kul ska vi inte ha det.

*bzzzzzzzzzzzsssssssssssssfrst* starálfur

Nu är jag hungrig igen. Slut på nudlar. Slut på pasta. Förutom snabbmakaroner då. Får väl bli det. Med lite ost och ketchup och lite bröd till så kanske man får i sig någon slags näring i alla fall.

älska mig för i helvete.

Åt makaroner och såg på Donnie Darko. Det är en otroligt vacker film. 

 - Donnie Darko, what kind of name is that? Sounds like some kind of superhero.
 - Well... who says I’m not?

i cried like a baby