1077898080000
det här med dagböcker...
...är lite roligt. Det är som en liten community i communityn. Jag har en liten skara trogna läsare, som konstigt nog läser det jag skriver. Det mesta är ju bara skit. Ibland kan jag skita ur mig något fint. Och då är jag glad att någon läser. Och jag har ju en liten skara personer vars dagböcker jag följer när jag kan. Några är vänner, några är främlingar, några har jag bara bytt några ord med här på Lunar. Några utav mina stammisläsare är de som jag själv läser regelbundet. En del läser jag för att de skriver väldigt fint, andra för att hänga med i vad som händer i deras liv. Och så slutar det med att man sitter och med spänning följer någon okänd människas känslor och handlingar och ångestar och lyckor dag efter. 

Knasigt.

(Fenomenet är naturligtvis inte nytt och definitivt inte unikt för Lunarstorm. Den största yttringen utav nätdagboksfenomenet torde väl bara LiveJournal, en slags dagbokscommunity. Jag har själv funderat på att skriva där istället, men det är ju här jag känner mest folk, och ett ställe får räcka. Sen finns det ju massor av ”blogs” runtom i världen, och ”blogging” eller ”att blogga” är ju numera ett etablerat verb.)

Nu sitter min bror och hans son nog och väntar på mig på Picasso. Massor av kramar till er knasbollar som läser vad jag skriver. Tack och get a life. :-)