1081954020000
trött.
Är det okej om jag återvänder till verkligheten någonstans kring år 2010?

Du kan få komma och hälsa på mig här ute på landet. Vi kan sitta i gräset och dricka rödvin. Jag kan strunta i den konstiga verkligheten som (har jag hört) obarmhärtigt fortsätter hända utanför min skyddade bubbla av solsken här på gården. Vi kan ligga på bryggan och titta ut över den spegelblanka sjön och bara vara. Vi behöver inte säga något. Vi tar ner stereon, jag sätter på en CD med Turin Brakes (”The Optimist LP”) och vi ligger på mage med händerna över bryggans kant, viftar runt i vattenytan, fascinerade utav ringarna som bildas på vattnet, utav fåglarna som sjunger borta över Karlsholmen, utav vinden som får vassen att sjunga. 

Inga krav. Inga åtaganden. Bara en annalkande vårsol som smeksamt talar om för oss att vi ska slappna av, släppa allt och bara njuta av stunden som är nu.

Välkommen.

(Jag har fortfarande inte orkat svara på brev eller gästboksinlägg - förlåt förlåt, men vi får se när jag orkar. Det är mig det är fel på, inte er. :-P)