1084677000000
rött vin och cigaretter (och blattar).
red wine, oh, red wine, why do I love thy so?

”It’s funny, isn’t it, that always right after they’ve ripped your heart out, they always want to be friends.” (fritt ur minnet, från b-filmen ”starship troopers” som jag nyss såg på fyran)

tankarna virvlar, som de som bekant brukar göra efter närmare en flaska rödvin och ett halvt paket John Silver. De snurrar runt, jag slåss mot dem, men i stort så kapitulerar jag inför den granna rödvinsonykterheten (den snurrar motsols! motsols! fel håll! hallå! kan ingen vända jorden åt rätt håll igen! den håller inte med mig!), som tar mig till en snurrig värld som ger mig konstiga idéer men föder mitt sinne med eftertanke och galna introverta korståg. All by myself - it’s all in my brain (I say again: ”living on my own”).

Nu var jag nära att råka breda ut mig i en drogliberal krönika, men jag lyckades hejda mig.

God natt, mina hjärtan.

Jag gjorde just misstaget att besvara ett halvrasistiskt lajv-inlägg. Lajv-inlägget i sig var inte ett dugg rasistiskt, utan ett uttryck för den nationella frustration man känner idag då allt fler fjärmar sig från tanken på en nationalstat och inte längre ser det som självklart att man skall strida till döden för sin konungs skull. Det var något i still med ”kan man inte få vara stolt över sitt land utan att [bla bla bla]”, ja, ni vet vad jag menar. Och eftersom jag sänkt alldeles för mycket vin, för att inte tala om alla cigaretter, så kunde jag ju inte låta bli att svara. Men det är väl inte mycket ment. Men självklart får man älska sitt land, lika mycket som man får älska sin granne eller sin hembygd eller vad man nu känner närhet till. Men man får aldrig använda det som ett verktyg för att förtrycka andra. Världen i dag handlar inte om riksgränser eller konungaherravälden. Den handlar, sorgligt nog, om att bygga kapital och att konkurrera på en jävligt cynisk världsmarknad som ingen egentligen tycker om, men som vi alla kommer att bli tvungna att leva med. Sverige måste kämpa. Sverige måste ge allt som finns för att fortsätta ens en bråkdel utav den välfärdspolitik ”vi” byggde upp efter krigen. Men; here’s the catch: vi klarar det inte själva. Vi har en reproduktionsnivå som inte ens klarar av att hålla befolkningsförändringen positiv. Och grejen är den att hela vår (och världens!) ekonomiska politik bygger på den eviga expansionen. OK, alla inser att det inte funkar i längden. Men det funkar så just nu. Och kommer att fortsätta göra det i några hundra år till. Face it. Och vi svenskar har för länge sedan förlorat loppet när det gäller att bygga upp en population som kan tillfredsställa våra krav på välfärd. Tack gode gud för invandrarna. De kommer hit, de är villiga att ta vilka jävla skitjobb som helst (som de gjorde i efterkrigstiden då de byggde upp hela vår välfärd (kommer ni ihåg de bisarra hotbreven från någon slags organisation som kallade sig ”vi som byggde landet”, som ville skrämma bort kosovoalbaner eller vad det nu var? Det roliga är ju att de troligen inte hade en enda avgörande position i byggnationen utav det nuvarande Sverige - såtillvida de inte var invandrare)), och de sliter som djur. Det är klart att en oproportioneligt stor del hamnar i brottslighet. Prova själv att åka till ett land med en helt främmande kultur, ett språk som inte ens är det minsta likt något du hört tidigare, och, utöver det, massor av invånare som med irrationellt ursinningslöst hat som bara går ut på att man vill förgöra de som inte passar in i mallen. Vad fan ska man göra? (Prova att ens tillbringa en månad i en sådan situation och du kommer inse att du är jävligt vilsen, jävligt osäker, och inte har en aning om vad du ska ta dig till.)

En landsfrände erbjuder schyssta tvättpengar genom att spela på något kasino. Du har kommit från ett krigshärjat land (kom ihåg att om det inte är krigshärjat just nu, eller på annat sätt riktigt illa, så får du juridiskt sett inte asyl - även om ditt land varit krigshärjat i hundra år och du har sett hela din släkt bli offer för en samvetslös gerilla - lyckligtvis har sverige ännu inte sjunkigt till den låga nivån att enbart släppa in ”officiella” asylflyktingar), du får chansen att tjäna pengar på något som verkar rätt oskyldigt. Och allting i Sverige verkar glittrande, skinande, rena gator, trista människor (som någon sa: ”Swedes are like germans, only more human”) men saker och ting funkar och visst fan tar du tag i den lilla livlina som kastas ut åt dig. Visst fan gör du var du kan för att få en tusing mer än av soc ger dig. Det här är inte människor som klantat bort sitt liv. De har råkat bli födda i omständigheter som de flesta av oss inte ens kan tänka oss. De vill bara ha ett bättre liv. Men när de kommer hit så behandlar svenskarna, och deras myndigheter, dem som om de vore bajs. Inget mer än så. Ingen bryr sig. En somalie mer eller mindre, who cares? Svenskarna har för länge sedan glömt att vi under medeltiden fick storhetsvansinne och ville lägga hela europa under oss. Likväl har vi glömt att sverige hade planer på att skaffa egna kärnvapen (känner du till reaktor R1, en kärnreaktor som låg mitt i Stockolm? nej, tänkte väl det, men det är klart att det handlade om att sverige ville skaffa sig kunskap om, och möjligheten att konstruera, kärnvapen - detta var 1954) i modern tid. Och att araberna skrev episka dramer på flera tusen sidor medan vi fortfarande högg in runor i stenblock. Och folk tror att vi är överlägsna?

Snälla, låt inte storhetsvansinnet upprepas. Låt oss göra det bästa vi kan utav situationen. Vi kan inte hindra invandrarstormen, lika lite som vi kan stoppa tidens gång. Vi behöver världen, och förhoppningsvis kan vi göra så att världen behöver oss - och glöm inte bort att just tack vare välfärdssamhällets uppbyggnad så har vi (fortfarande! men bara så länge som vi kämpar för det) en av de bästa utbildningsnivåerna i världen (jag tror det är ”National Geographic” som årligen gör en undersökning om vilka ungdomar som har bäst koll på världen. Sverige leder. Det inkluderar invandrarna. De är lika bra som oss, de och vi ska tillsammans bygga en ny välfärd - go Sweden!). Någon galning skrev i lokaltidningen här att på grund utav invandringen så skulle de etniska svenskarna vara i minoritet vid år 2054 om den fortsatte vid nuvarande nivå. En mängd frågor ställer sig genast upp i mitt huvud, till exempel: varför skulle det vara dåligt?  Isolerade etniska populationer har (enligt evolutionsläran) varit mer sårbara för, till exempel, okända virus, som utan utomstånde geninfluation kan förinta en hel ”stam”. Dessutom, vilka är de ”etniska svenskarna”, egentligen. Större delen utav stockholm bestod på senmedeltiden utav valloner, skottar och tyskar. En stor del utav sveriges nuvarande befolkning hade således inte funnits om det inte varit för invandrare som bara ville jobba åt oss, och vi hade pengarna att betala dem (troligen i underkant, men vi hade ju ingen sådan kompetens, alls!).

OK, jag har nu svävat ut alldeles för mycket, och ska sluta. Men min poäng, någonstans, är att även om man inte gillar invandringen - eller invandrarna - just nu, så klarar vi oss inte utan dem. De har vi aldrig gjort under modern tid. Vi får helt enkelt tacka och ta emot det de kan bidra med. Om tre hundra år kommer det att visa sig att det var de som räddade Sverige. Oavsett om Sverige fortfarande är fyllt med blondiner eller ej. För vem bryr sig, egentligen? Så länge det är mina barn så lever min familj vidare, oavsett om deras mor var kurd eller afrikan eller jude. Och, inte helt osannolikt, så var hon troligen smartare än vi om hon kom från ett ”flyktingland”, därför att hon har fått ett perspektiv på livet som vi svenskar har varit besparat från i många generationer. Det är perspektivet om dina nära och käras grymma död. Vi är så jävla skonade i vårt lilla drömrike, att vi tror att vi står över resten utav världen. Det gör vi inte. De står över oss, och vi är skyldiga dem att hjälpa med precis alla tillgängliga medel vi kan frambringa.

Uh... nu ska jag gå och lägga mig. God natt, igen.