1091098260000
shit
Vafaaaan. Hjälp mig.

Jag har haft ont i magen sedan igår. Jag har oroat mig och haft ångest. Jag förstår mig inte på mig själv, jag tänker inte som vanligt, jag känner inte som vanligt, jag beter mig inte som vanligt, jag gör en massa misstag och är inte mig själv, eller åtminstone inte den person jag trodde att jag var. Vissa saker trodde jag hade förändrats till det bättre, eller åtminstone till det ärligare och öppnare, och så kanske det är, men jag börjar bli tveksam till om det verkligen är en bra idé. Det känns som om alla dessa känslor mynnar ut till att locka fram mina dåliga sidor också, inte bara fluffet och de rosa molnen, utan det mörka, det ledsna, det som ger mig ont i magen.

Man kanske ska återgå till sitt gamla jag, ett sånt som aldrig någonsin berättar för någon hur man känner och framförallt inte låter sig ledas utav känslor i första hand. Det var så praktiskt, saker och ting var så självklara på sätt och viss. Tråkiga, rent av deprimerande, men ack så trygga. Ack så stabilt. Stabil vämjelse.


Förresten, varför finns det ingen utomhusbiljard? ”Biljardgolf” är naturligtvis bara en fånig kompromiss. Jag vill spela riktig biljard, även på varma sommardagar då det kan kännas fånigt att vara inne i en rökig biljardhall.

Och så gick jag ut och satte mig i solen igen och på mobiltelefon fanns ett SMS och helt plötsligt var världen ljus en liten stund, jag blev kompis med magen igen och sen snörpte det till igen för att jag är så jävla jävla känslig, så jävla instabil, så jävla dum i huvudet.