1091871900000
ett huvud fullt
sorg, glädje, en jäkla massa glädje, lite sorg, lite glädje, tjutande skratt klockan sex på morgonen när Rasmus försöker resa sig upp (men blir nedslagen av en stor och tung bänk som kommer farande), lite lite sömn, massor massor av intressanta människor, sorg, glädje, glädje.

ett litet litet inslag av blyg romantik, men det kändes fel så fel, en mjuk hand - men det var ju inte hennes, glittrande ögon - men de var ju inte hennes, en försiktig kyss - men hon var ju fel person, rodnad, skam, ursäkt, sorg.

inte en enda dag utan att jag tänkte på henne. inte en dag utan att jag upplever ett kort ögonblick utav en klump i halsen då hon helt plötsligt, utan förvarning, ockuperar hela mitt medvetande, alla sinnen, för att sedan försvinna igen och lämna det där stora hålet efter sig och jag inser att jag är bland folk och har en anledning att bete mig som sådant.

är bara hemma och lastar av packning och åker alldeles trax till Småland en sväng för 40-årskalas. puh!