1092263100000
men alltså allvarligt.
Jag är åter hos min far nu.

Jag hällde upp ett glas mineralvatten, för det är vad man dricker här. Jag dricker. Jag inser att det smakar ... annorlunda ... inte smaksatt eller så, bara en subtil skillnad. Lite mindre... ?crisp? än vanligt, som Patrick Bateman skulle sagt. Mjukare, rundare. Då slår det mig. Det är Vichy Nouveau (hur det nu stavas). Jag häller upp den sista skvätten Loka i ett annat glas och smakar. Och smakar av Nouveau igen. Och inser att ja, jag kan faktiskt känna skillnad på Loka och Vichy Nouveau.

Återstår att se om jag kan skilja på Nouveau, Loka och Ramlösa.

Våra grannar applåderade åt mig när de kom på mig med att stå nere vid badplatsen och jonglera. Fadern i familjen har för övrigt jäkligt speciella ögon, som dottern har ärvt och gjort alldeles ännu vackrare. Hade hon varit tio år äldre så hade hon säkert kunnat bräda mig på fläcken med den där blicken. :-)

Sen så har jag antagligen nyss gjort bort mig (hej, hej). Känslor är inte att leka med. Kan ingen lobotomera mig nu, snabbt och smärtfritt innan jag gör något riktigt dumt?

Dessutom är jag förkyld och jävlig. Jag är inte den enda; flera stycken utav vi som var med i Visby i år verkar ha fått en släng. Clematis är väl inte direkt den mest sterila plats man kan vistas på, särskilt inte med det groteskt nedsatta immunförsvar som man gärna tillförskansar sig efter några dagars riktigt ihärdigt supande.