1093679520000
och i avdelningen Rasmus sjuka drömmar...
...presenterar vi:

Mongolisk-kinesisk rikemansdotter ute på vift på egen hand i någon Indisk storsdag. Ena sekunden är hon som ett småbarn, andra sekunden som en tonårstjej. Jag provar någon slags bungy-jump-i-byggnad. Jag vågar inte slutfölja så jag blir tvungen att klättra ner genom en hög byggnad och jag orkar inte ta trapporna så istället måste jag krångla mig igenom rör som det åker bowlingklot i. Jag hamnar i en skolbyggnad. Jag känner mig hotad av ett invandrargäng i en korridor men möter sen ett gäng skäggiga grunge-tonåringar (varav en säger till en kompis ”glöm inte koden nu!”) som jag följer efter för att försöka hitta ut ur skolan och kommer ut till en stor hall med skåp som ser ut precis som stora hallen där vi hade skåp på Duveholmsskolan, förutom att det är datorer överallt, Commodore 64 infällda i skåpen, och en kille kommer fram till mig och frågar om jag vill vara med och spela ett rollspel som heter något mörkt och goth-aktigt och slutar på ”2” och jag svarar att jag precis har fått frågan utav en kille i Linköping och han säger något och jag funderar på om jag ser ut som en rollspelare eller vad som är grejen egentligen. Jag lyckas hamna efter tjejen (jag tror hon hette Ceci eller Celi - Ceci betyder ju typ bönor på italienska) hela tiden, utan misstag, när jag går runt på stan och varje gång spelas en låt som handlar om att lura rika pappa på pengar och shoppa loss med hans kreditkort. 

Det var mycket mer, men jag måste börja jobba nu (jag ska tillbringa de närmaste fem timmarna med att steka en hel gris över öppen glöd, jag var först tveksam till om jag skulle palla med hela den stort-dött-djur-som-fortfarande-ser-ut-som-ett-sto rt-dött-djur-grejen  men insåg att min bror för fan fyller trettio år), jag har kanske fått tre timmars sömn, högst, så det var snabbt marscherat att hinna drömma lite ändå.

Många kramar till er alla.