1106757780000
Snooza.
----
”Hur många gånger har du inte lyckats snooza dig igenom morgonen i tiominutersintervall?”. Så skrev studenttidningen Ipikuré 2003. Att snooza är att trycka på knappen på väckarklockan för att få ytterligare några minuter i sängen. Och ytterligare några. Att sova lite till, helt enkelt. Knappen heter just snooze. Genom den, och ett motsvarande bruk i engelskan, har snooza bildats. I engelskan har snooze använts ända sedan slutet av 1700-talet. Hela tiden som ett vulgärt slangord. Hur ordet kom till är oklart. En möjlig förklaring är att det är ett onomatopoetiskt ord, bildat genom att härma en snarkning. 
----
”Dagens ord”
 http://www.concipio.se/ord/default.asp?page=8&word=snooza 


I morse klockan 08.30 började min mobiltelefon sin arbetsdag med att berätta för mig att det var dags att kliva upp. Jag insåg omedelbart att vi inte var på riktigt samma våglängd, min mobil och jag, eftersom jag tyckte att det var dags att sova lite till. Glädjande nog är min mobiltelefon inte helt kompromisslös, utan ordet ”snooza” uppenbarar sig inbjudande ovanför den fummelvänliga storknappen under displayen. Naturligtvis gör jag så och förhandlar mig således till fem minuters extrasömn medelst pekfingret. Men klockan 08.35 är den på mig igen, telefonjäveln, och skriker på mig. Och jag snoozar. Till 08.40. Och sen till 08.45. Och sen till 08.50. Och sen till 08.55. Och sen till 09.00. Och sen inser jag att jag om en halvtimme ska vara hos en kund och shit. Gnugg i ögonen, ramla in i badrummet, skölja ansiktet, skölja ansiktet igen, skölja ansiktet igen, är jag vaken nu? Blinkar med ögonen, borstar tänderna, ut i vardagsrummet, försöker packa ner datorn och inser att jag inte har något att bära den i, väljer att inte ta med den, försöker rafsa ner lite minnesanteckningar från datorn på ett papper som jag river av från blocket och knölar ner i bakfickan.

Slänger på mig jackan, ut genom dörren in i hissen trycka på grön knapp luta huvudet mot väggen och hoppas på att jag har kommit ihåg allting och inte råkar gå ut på stan naken. Försöker reda ut hörlurarnas sladdhärva och funderar på vad jag ska ha för soundtrack till promenaden längsmed Skeppsbron, och inser att det får bli Refused - Refused Are Fucking Dead för jag har ju bara hört den sisådär tvåhundratrettio gånger senaste månaden och tänker i förbifarten att jag borde tröttna på den låten snart, men så fort den går igång så börjar huvudet guppa i takt med musiken och den är lika bra som förra gången, om inte bättre, eftersom jag för var gång är än mer förberedd på låtens vändningar, den snygga trumvirveln, de sköna riffen. Så jävla hårt. Lyxzén kan det här med skrika musik. ”With battered bodies & puckered lips - we don’t have the patience to deal with it. Yeah!”

A naive young secret for the new romantics,
we express ourselves in loud and fashionable ways.

PS.
vägarna förbi Paris, Milano, London, Berlin eller Madrid? Det här kan kanske vara något:
 http://www.burningheart.com/news/article.php?id=187 
DS.

PS.
Just nu finns 61 låtar i databasen.
 http://dll.nu/lattexter/ 
DS.