Ibland blir jag sådär nervös för att jag glömt bort hur gammal jag är och gått och sagt till folk att jag är yngre än vad jag är. För jag känner mig ju som arton fortfarande, så jag brukar anta att jag är nånstans däromkring, kanske tjugo eftersom jag får handla på systemet. Men titt som tätt (inte sällan dagen efter) måste jag alltså räkna efter hur gammal jag är. Få se, två tusen tre minus nitton hundra sjuttio nio ... det blir tjugofyra men jag har inte fyllt år ännu detta år, vad jag minns, så jag är alltså bara tjugotre. Puh. Skönt, för det tror jag att jag sa till folk igår. Tjejen från festen igår har skramlat runt i min lilla skalle hela dagen. Inte ens maratonläsande av alla susning-artiklar jag kunde hitta hjälpte. Varför kan jag inte bara mata min hjärna med instruktionerna "det är ingen idé, radera ut allting som har med henne och göra och gå och lägg dig och fantisera om en porrsjärna istället"? OK, det är kanske dumt att fantisera om en porrstjärna, inte minst för att den enda jag känner till på rak arm är Rocco Sifredi(?) och, ärligt talat, så är det väl inte så dunderkul att fantisera om honom. Och tjejkompisar ska man inte fantisera om, för det krånglar bara till saker och ting. Jag ska nog grotta ner mig i lite sköna algoritmer istället. Kodporr är okompilcerad, ohämmat logisk njutning. Mums.